Hur lätt är det att fortsätta be när det man bett för får ett slut, men inte det slutet man bett om? När sjukdomen övervinner det mänskliga livet… När en uppsägning är ett faktum… När ”så levde de lyckliga i alla sina dagar” istället slutar i skilsmässa… När barnet man drömt om aldrig blir till och åldern nu säger sitt… Ja orsakerna till våra ”varför” kan nog se olika ut, men vi har dem nog allihop. De där ”Varför grep Du inte in?” ”Varför gjorde Du inte ett mirakel precis som under Bibelns tid?” Och så läser vi om hur Jesus uppväckte den döde Lasarus, hur den förlamade mannen vid sköna porten vid templet blev frisk när lärjungarna bad i Jesu namn, hur Petrus blev befriad av änglar precis innan Herodes skulle döda honom. Och våra varför blir om möjligt ännu större…
Jag tror inte att jag är ensam om att ha drömt mig tillbaka till Bibelns tid, då det verkar ha varit så konkreta bönesvar i parti och minut. Vad är skillnaden idag? Ber jag inte på rätt sätt? Har jag inte tillräckligt med tro? Kanske min bön ändå inte hjälper…
För några år sedan snubblade jag nästan bildligt talat över tre korta versar i Apostlagärningarna 12. Kapitlet som handlar om när Petrus förs ut ur fängelset av en ängel och sedan kommer till den plats där församlingen har samlats för att be för hans befrielse. Trots det har de svårt att förstå att de precis fått bönesvar. Som överskrift till det kapitlet står det ”En ängel befriar Petrus ur fängelset”, och den överskriften gör det lätt att missa de tre första versarna:
”Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar. Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, och när han såg att de judiska ledarna gillade det, arresterade han också Petrus.”
Detta står ingenstans i texten, men jag tror att församlingen samlades för att be även när Jakob blev arresterad. De bad för hans befrielse också. De bad om att ett under skulle ske även då… Och kanske Jakobs död, den första av lärjungarna som dog martyrdöden, också födde en massa varför i församlingen. Varför behövde Jakob dö? Varför svarade inte Jesus på deras böner? Bad de fel? hade de inte tillräckligt med tro? Och dessutom, nu hade även Petrus blivit tillfångatagen. Vad skulle hända?
Nej vi vet inte om de funderade så här, men det hade väl inte varit konstigt om så var fallet. Så vad gör de med sina varför? Det vet vi inte heller. Vad vet vi då? Jo, de fortsatte att be! De sa inte till säg själva att det funkade ju inte när vi bad för Jakob, så det är ingen idé att be för Petrus. Nej, de samlades för bön ändå, och när bönesvaret kom blev de till och med förvånade! Inte ens de hade kanske så stark tro på att få bönesvar, men trots det bad de.
Vi får också ha våra varför. Jag har lätt att känna att min tro är för liten när jag ber, speciellt för sjuka människor. Men jag ber ändå. Och som en pappa svarade Jesus, då Han sa att allt är möjligt för den som tror: ”Jag tror… Hjälp min otro!” (Mark. 9:24).
Jesus jag tror… hjälp min otro! Det är min bön när mina varför blir större än tron på ett övernaturligt bönesvar. Men jag fortsätter ändå att be. Kanske mina varför aldrig kommer att få sina därför, men Jesus jag tror… hjälp min otro. Även om mina böner bara blir suckar från en själ som är i uppror av varför, så fortsätter jag att be till Honom som ÄR mitt Därför. Och just därför orkar jag att be trots alla mina varför…
LOGOS 