En lite längre julbetraktelse, en predikan jag höll inför julen 2018...
Vi närmar oss jul… idag är det tredje advent. Advent – en tid som rymmer så otroligt mycket. Väntan… Förväntan… Glädje… men också Stress… Oro… Prestationsångest… Hur lägger man upp en adventspredikan mitt i detta sorl? Ett sorl som ibland gör att vi missar den enkelhet som julen signalerar. Och mitt i denna enkelhet, en dubbelhet. För julen rymmer ju så mycket. Jag tror aldrig att vi människor kommer att förstå djupet – bredden – höjden med julen.
För att beröra några av julens alla bottnar tänkte jag ta hjälp av just ordet JUL…
Det finns en mening, ja det är inte ens en hel mening utan bara en dela av en mening, i julevangeliet jag stannat lite inför: orsaken till varför Jesus lades i en krubba: ”eftersom de inte fick plats i härbärget…” De fick inte plats någon annanstans. Det var redan fullt – ja säkert överfullt – i Betlehem. Många hade återvänt i samband med skattskrivningen och det fanns helt enkelt inte plats för en familj till… Inte i boningsdelen av huset i alla fall, de fick ta plats bland djuren. Ordet härbärge på grekiska är samma ord som används för huset där Jesus firade påskmåltiden med sina lärjungar. Alltså ett vanligt hus, inte ett härbärge eller värdshus som vi tänker idag. Troligtvis någon av Josefs släktingars hus. Gästrummet var redan fullt…
J – Jesus
Detta tycker jag kan spegla vår jul… Det är stressigt och stimmigt… Jag själv har svårt att gå i butiker just nu. Även om jag själv inte är stressad så blir jag det av att se alla fara fram. Det är så otroligt mycket som ska hinnas med. Ingredienserna till all mat ska införskaffas. Sedan ska maten tillagas. Godis är ju alltid mysigt att göra själv. För att inte tala om lussebullar och pepparkakor och övriga kakor. Pepparkakshusen ska dekoreras. Huset ska städas och pyntas. Sedan ska de perfekta julklapparna införskaffas efter att först ha tänkts ut…
Jag säger inte att allt detta är fel. För visst är det mysigt med allt detta. Men när detta tar överhanden och blir till en massa jobbiga måsten, då tror jag att det gått lite för långt. Risken är att vi hamnar där, mitt i denna korta fras: ”de fick inte plats…” Jesus, den Messias hela folket väntat på under så lång tid, men när Han föddes fanns det ingen plats för Honom… Ser våra jular ut så också? Det är så mycket runtomkring att Jesus inte får plats, annat än vid en ev. läsning av julevangeliet… Och hur är våra liv för övrigt. Får Jesus plats där?
Ibland är det så i mitt eget liv, att jag vill ge Jesus plats, men då vill jag först att det ska vara städat och rent. Att allt ska vara tillrättalagt i mitt liv. Men så är det inte. Visserligen fick Josef och Maria inte plats i gästrummet, men de fick en plats i alla fall, där familjen hade sina djur. Kanske inte den mest städade, men det var av mindre betydelse.
Ge Jesus den plats du har. Han kommer att fylla den med sin närvaro. Se inte på allt du borde göra annorlunda. Visst, vi behöver ibland en ”spark i baken” och lite uppmaningar till att ändra oss, men låt ditt fokus vara på vad du kan göra här och nu, inte på vad du hade önskat vore möjligt. Och framförallt – låt Jesus få vara huvudpersonen, inte bara nu under julen, utan under hela ditt liv – där mitt i din vardag!
U – Uppoffring
Julen handlar om uppoffringar…
Många gör uppoffringar för att kunna köpa till sina barn det de önskar sig. Många barn gör uppoffringen att inte önska sig något alls, för de vet att det ändå inget blir… För en del känns det som uppoffringar att tillbringa tid med en familj eller släkt som man kanske inte alls trivs i. Att möta julen med en ödmjukhet över att alla inte har det lika bra som de flesta av oss har det är viktigt tror jag. Det som skulle vara barnens högtid är för många barn den värsta helgen på hela året…
Men det var för alla dessa barn, för alla sönderstressade familjer, för alla besvikna och svikna människor, människor som flytt, som inte är välkomna någonstans… men också för alla medelsvenssons, för alla glada och längtande barn, för alla som har det riktigt bra… Alltså för oss alla oavsett situation, relation eller status, som den största uppoffringen som någonsin gjorts gjordes. Och på grund av den uppoffringen firar vi idag jul.
Fil 2:5-8
Var så till sinnes som Kristus Jesus var: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.
Jesus gav upp allt. Han kom hit ner som ett litet försvarslöst barn. I detta ligger julens stora mysterium: Inkarnationen. Att Gud blev människa! Gud gjorde sig beroende av sin egen skapelse. I en av julens psalmer sjunger vi: Sann Gud och mänska sann… Jesus var 100% människa, men samtidigt 100% Gud. För oss går detta inte ihop, men Guds matematik är inte som vår.
Jesus avstod från sin jämlikhet med Gud då Han antog en tjänares gestalt… Det var inte bara det att Han blev en människa – Han blev vår tjänare.
I dagens samhälle härskar tron att ”ensam är stark”. Vi ska förverkliga oss själva. Vi ska kunna påverka våra liv in i minsta detalj… tills det slår över och vi väljer att köpa hem en matkasse som någon annan förutbestämt för oss. Men det ska ske på våra egna villkor. Vi vill kunna styra förutsättningarna.
Julen handlar om uppoffring. Om hur Jesus offrade allt och gjorde sig beroende av oss. Men där är Han inte idag. Paulus fortsätter i filipperbrevet:
Fil. 2:9-11
Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.
Jesus är idag upphöjd över allt och alla och vår uppgift är nu att göra oss helt beroende av Honom. Detta är vår uppoffring. För det är ett offer att ställa sig under en annans herravälde. Men våra knän måste böja sig för Jesus och bekänna Honom som Herre. Han har gått före, om vi vill följa Honom måste vi även följa Honom i detta och göra oss helt beroende av Honom. Och liksom Jesus, betjäna de i vår närhet. Kan vi avvara något i jul för någon annans skull? Jesus lämnade precis allt, hur kan vi med våra liv och under våran jul visa att Hans uppoffring gäller alla? Hur kan vi dela med oss och ge vidare av det vi fått? Vad kan vi uppoffra?
L – Löften
Jes. 9:1-7
Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen. Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte. För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid. Ja, varje stövel buren i stridslarm och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld. För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike.
Detta är för många av oss välkända ord från profeten Jesaja. Jesaja levde under en turbulent tid ca 700 f.Kr. En tid då människorna hade glömt Gud. En tid då kungarna ledde folken fel. Folken? Ja, Israels folk var uppdelade i två riken: Juda och Israel. Trots människornas olydnad mot Gud ville Han hela tiden föra dem tillbaka till sig igen och det tog sig uttryck i att Han sände profeter och Jesaja var en av dem.
Det stycke jag just läst inleds med ett: Men… För mig visar det att det kommer något viktigt före, något som det följande är en kontrast till. Och mycket riktigt. Om vi går tillbaka till Jes.8 så ser vi att profeten här får ett budskap om dom över Israel. Men… det ska inte sluta med dom, ty – ett barn blir oss fött…
L:et i jul står för mig för Löften!
Under flera hundra år, ja faktiskt mer än tusen år, hade Gud talat genom sina profeter om att Han skulle sända Messias. Och folket väntade på att detta löftet skulle infrias.
Gal. 4:4 – När tiden var fullbordad… När tiden var inne…
Varför kom Guds Messias just nu? Vad var det för särskilt med just denna tid? Många profeter hade talat om detta barn. Jesaja talade ju om detta barn redan 700 år innan det hände. Ja, till och med Mose profeterade om Jesus. Folket hade väntat länge på Messias. För oss är det bara en sida mellan Malaki, den sista profeten, och Matteus berättelse om när Messias kommer. Men i verkligheten är det 400 år mellan dessa båda… 400 år av tystnad från Guds sida. Han hade sänt sina profeter för att få människorna att lyssna och vända om, men då inte heller fångenskapen i Babylonien fått folket på andra tankar utan att de fortsatte att nonchalera profeternas ord tystnade Gud. Tills Han, inte bara sände en profet utan Hans egen Son!
Har man väntat i 400 år och ännu mer än det kan dessa ord i Galaterbrevet kännas lite som ett hån… När tiden var inne… Vad var det som gjorde att tiden nu var inne? Att tiden nu nått sin fullbordan? Varför inte tidigare?
Gud är en praktisk Gud! Han utnyttjade de stormakter som hade ockuperat Israel. Efter fångenskapen i Babylonien blev Grekland det stora väldet. Grekerna förstod vikten av ett gemensamt språk och en gemensam kultur för att hålla de slagna folken i schack så de startade skolor i varje betydande stad och hela dåvarande världen lärde sig grekiska.
När sedan grekerna blev besegrade av romarna utnyttjade de det faktum att alla folk redan talade ett gemensamt språk. Det de sen kom att utveckla var infrastrukturen – vägnätet. Det byggdes vägar kors och tvärs genom hela romarriket för att det skulle gå snabbt att ta sig mellan de olika provinserna. Detta för att man lättare skulle hålla koll på de besegrade folken och kunna kväsa eventuella uppror. Men vägnätet gjorde det även enklare för handelsmän att resa och den fred som uppstod i och med alla de romerska soldaterna överallt i riket – Pax Romana – gjorde det även någorlunda säkert att resa runt i riket.
Vad spelar detta för roll för Guds plan?
- Ett gemensamt språk i den dåvarande världen – grekiskan – gjorde det lätt att sprida evangeliet till andra folk. Grekiskan kom ju sedan även också att bli Nya Testamentets språk. Ja, 200 år f.Kr. översattes även Gamla Testamentet till grekiska, så hela dåvarande världen hade tillgång till Guds Ord.
- Romarnas vägar och freden gjorde det lätt att resa i riket och sprida evangeliet.
När tiden var inne… så uppfyllde Gud sina löften!
Visst kan det kännas som om Gud ibland inte hör oss. Att Gud inte verkar bry sig. Kanske vi till och med fått löften på att något ska hända, men det händer inte. Det finns många löften i Bibeln, men vad gör jag när det verkar som om de inte går i uppfyllelse? Be så ska ni få… Be för den som är sjuk och han ska bli frisk… Om du har tro…
Israels folk hade nog gett upp hoppet många gånger, och många var de lurendrejare som påstod sig vara Messias. Men tillslut kom Han. Gud uppfyllde sina löften.
Vad gör du när löftena verkar utebli? Vad gör jag? Ger jag upp eller håller jag ut? Blir jag besviken eller våga jag förtrösta på Gud även om jag inte ser löftet. Paulus skriver: När tiden var inne… Vågar jag lita på att Gud vet bäst? Att Gud har all kontroll och vet när tiden är inne? Även om det tar tid?
Heb. 10:23
”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast!”
Sammanfattning
Vad kan vi då lära oss om julens budskap? Mycket! Bland annat:
J – Jesus är huvudpersonen, och inte bara under julen utan under hela våra liv! Han vill ha en naturlig plats i ditt och mitt liv!
U – Uppoffring. Han som skapat allt gjorde sig beroende av sin egen skapelse då Han kom som ett barn. På samma sätt vill Han att vi ska göra oss beroende av Honom.
L – Löften! Julen handlar om hur Gud uppfyllde sitt löfte och Han gjorde det i rätt tid – i Hans tid. Ibland kan vi tycka att svaret dröjer, att Guds uppfyllande av sina löften verkar utebli. Men, Han som gett löftet är trofast, vi måste bara våga lite på att Han gör det ”när tiden är inne!”
LOGOS 