Avsidestagen…

Från dagboken söndagen 28 februari 2016

”Att vara avsidestagen… Tagen åt sidan… Så sa man förr om de som inte kunde komma till kyrkan pga tex sjukdom. Så det passar ju in på mig. Men det är inte bara från kyrkan jag är avsidestagen… Jag lever hela mitt liv från sidan av…

Vid sidan om kyrkan och församlingen.
Vid sidan om familjen…
Vid sidan om vännerna…
Vid sidan om… Gud…

Det känns som om livet pågår men jag är tagen bort ifrån det. Jag har ingenting att hämta av livet just nu. Det är inte till för mig. Jag orkar inte vara delaktig i det som kallas Livet. Jag orkar inte engagera mig i det som händer på Livets spelplan. Jag står på åskådarplatsen och tittar på… men oftast sitter jag ner och blundar…

Vill inte se… Orkar inte se…
Vill inte höra skratt som jag inte orkar smittas av.
Vill inte se gråt som jag inte orkar trösta.

Så då är det lika bra att lägga sig ner… blunda… hålla för öronen… För livet är ändå inte för mig… Inte nu… Inte i det som kallas idag…

Jag är avsidestagen… tagen åt sidan… Jag har inte valt det. Men väl här vill jag bara försvinna… Jag orkar inte vara åskådare till det liv som pågår runtomkring mig och som jag skulle ha varit en del av… och det skulle ha varit en del av mig… Men när det inte går, så snälla, ta mig härifrån. Jag köpte aldrig en åskådarbiljett, så ta mig bort från läktaren. Låt mig få domna bort. Låt mig försvinna för jag orkar inte längre…”