Tisdagen den 8 mars 2016 träffade jag Joakim första gången. Susanne var med och jag var hur nervös som helst. Kände hur kraven kom på mig att vara frisk efter 10 samtal, för det var väl maxantalet man kunde få hade jag hört från andra. Och detta med KBT… Kändes inte som om jag var redo för det, men var det som läkaren på psyk sagt, att det är det enda som ”botar” utmattningsdepression så var jag väl tvungen…
Återigen fick jag berätta och svara på frågor och mot slutet av timman sa Joakim: ”Linda, du är rädd för att bli frisk! Du är rädd för alla de krav som kommer av det liv du kände till sen innan. Men det är ju inte dit du ska återvända…”Oj vad rätt han hade. Och han försäkrade mig om att det inte fanns nåt maxtak på antal gånger och vi bokade in ytterligare 3 tillfällen.
Jag träffade Joakim med jämna mellanrum under 20 månader. Tätare i början och lite glesare mot slutet. Den resan han tog mig igenom blev både jobbig och smärtsam. Under hösten 2016 reste vi tillbaka till känslorna från förr genom EMDR-terapi. Att med hjälp av ögonrörelser bearbeta känslor från förr. En vanlig terapiform vid trauman och PTSD, men den hjälpte mig också. Låter flummigt men på nåt sätt fick gamla känslor komma upp och bearbetas genom att jag fick sätta ord på dem. Tillslut blev minnena bara just minnen, utan en klump i magen eller ångest kopplat till dem.
Sen hjälpte det ju också såklart att min läkare i maj 2016 testade en sista medicin som faktiskt höjde mitt mående och som kunde hålla ångesten någorlunda i schack.
Funderar ibland på vad som hade hänt om det där maxtaket på 10 samtal funnits även på min vårdcentral. Ett är säkert, jag hade inte kommit ut på andra sidan i ett så bra skick som jag nu gjorde. Så tacksam för den svenska sjukvården när den fungerar som den ska. Och så tacksam för att jag fått sån fantastiks hjälp från läkare, psykolog och även arbetsterapeut på min vårdcentral. De tillsammans med Susanne blev den professionella styrkan som gjorde allt som stod i deras makt för att få mig att våga vilja bli frisk, våga tänka framåt och våga känna livsglädjen komma tillbaka igen!
LOGOS 