Pastorn uppdaterar…

Ja tänk, nu har jag varit pastor och föreståndare i Äng/Esperyd Missionsförsamling i 1,5 månad. Och jag svävar fortfarande på små moln. Kanske det bara är ”smekmånad” än så länge, men oj vad jag trivs. Det finns så mycket i den här tjänsten som är så ”jag” men som jag aldrig hade kunnat tänka ut själv. Så många pusselbitar som faller på rätt plats som gör att det bara måste vara Gud bakom allt…

Han har ju lite humor, min Gud. (Tänk att jag får kalla universums Skapare MIN Gud!). För det första har jag för många år sedan sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att jobba som pastor i en Equmeniakyrka. Helt enkelt för att jag hade noll koll på det sammanhanget och lite andra dumma fördomar… Dessutom sa jag när jag fick sluta min tjänst som Barn- och Familjepastor att jag aldrig skulle gå in i en föreståndartjänst. Och se hur det blev. Idag är jag pastor och föreståndare i Äng/Esperyds Missionsförsamling som bla (och kanske till största del) tillhör Equmeniakyrkan. Man ska helt enkelt aldrig säga aldrig om det man ingenting vet…

Vilka pusselbitar är det då som fallit på plats?

Förtroende

Jag har under 1,5 år arbetat på förskolan i Äng och där lärt känna de flesta barnen i samhället upp till 10 års ålder och deras familjer. Jag har, känns det som i alla fall, de flestas förtroende och det förtroendekapitalet kan jag bara fortsätta arbeta på i min pastorstjänst. Jag är inte främst ”pastorn” för familjerna utan Linda på förskolan. Det sänker många trösklar och jag hoppas att de ska se att jag är densamma även i predikstolen.

undervisning

Det jag la in i orden om att jag aldrig ville gå in i en föreståndartjänst i en församling bygger mest på att under mina år som Barn- och Familjepastor insåg jag hur lite ”pastor” man är och hur mycket man lägger tid på administration, organisation, planering, delegering och annat där det emellanåt kan vara tufft att leda en organisation som bygger på frivillighet. I alla fall för mig som har svårt för att just delegera uppgifter, speciellt om det blir kort om tid. Men nu, i denna lilla pastorstjänst ryms inte de bitarna, och det är inte de kvalifikationerna som församlingen efterfrågade, utan de ville ha en pastor som kunde hålla i andakterna på barnsamlingarna (inte rodda ledare eller hitta på program), predika varannan söndag (inte söka med ljus och lykta efter mötesledare, musiker eller tekniker) och så hålla i bibelstudier om jag nu kände för det. Så denna pastorstjänst innehåller just det som är ”JAG”. Jag får lägga tid på undervisningen, det som jag älskar, men slipper det andra. För det fixar ledarna i församlingen.

Det lilla sammanhanget

Visst drömmer jag ibland om de stora estraderna, fast det vågar man ju knappt säga i jantelagens Sverige. Men Äng är allt annat än de stora estraderna, men vet ni vad: Jag älskar det! Jag älskar det lilla sammanhanget. Jag älskar den varma gemenskapen och närheten till varandra. Jag älskar att redan nu kunna para ihop människor som hör ihop och kunna deras namn (något som jag tyvärr är otroligt dålig på) och jag älskar att det blir så personligt. Men samtidigt är det en utmaning för mig som står där i predikstolen med de stora orden. Vem är jag när jag lämnar den? Lever jag som jag lär eller håller jag uppe en from mask? En sån mask är inte lätt att ha i det lilla sammanhanget och det utmanar men mest uppmuntrar mig. För jag gillar inte masker och putsade ytor. Jag älskar den ärlighet och äkthet som jag hoppas får bli ett resultat i det lilla sammanhanget.

MINA DUBBLA ARBETEN

Jag älskar mitt jobb på förskolan, och det gjorde det så svårt för mig att kunna se mig i en pastorstjänst igen. Och på ett konstigt sätt var jag ledsen över att trivas så bra, för mitt hjärta brann ju för undervisning, och då inte främst undervisning i förskolemiljö, men jag ville verkligen inte sluta på förskolan. Och så ”dimper” den här tjänsten ner… En pastorstjänst på bara 15%. Som passar som handen i handsken ihop med min barnskötartjänst på 80%. Precis som om Gud log och sa: ”Linda, ingenting är omöjligt för mig!”

Ja kanske det är en smekmånad än så länge men jag trivs så otroligt bra. Och tänk bara förmånen det är att få predika flera gudstjänster i rad, att kunna lägga upp ett tema och ha det under en längre period och inte bara hoppa in nån gång ibland. Nu är mitt tema Trosbekännelsen och på söndag ska jag predika om ”Vi tror på Gud – Himmelens och jordens Skapare”