Jag satt igår och gjorde en enkel fotobok genom en app i min telefon. Ett sätt att spara minnen och plötsligt kom jag ihåg alla de där bra stunderna under året som gått.
I mitt flöde på Facebook och Instagram basuneras de goda nyheterna ut att 2020 snart är över. Ett år vi aldrig kommer att längta tillbaka till. Ett år av restriktioner, inställda event och samlingar. Ett år då kramar kom att ses som nåt negativt, då alla vände sig om efter en om man råkade få en hostattack i mataffären, då det blev vanligt att prata sprit och viktigt att vara negativ. Ett år av isolering, karantän och då i alla fall jag lärt mig nya ord som pandemi, statsepidemiolog, zoom-möte och social distans.
Men är det allt som 2020 handlat om? Ett litet virus som vi knappt visste fanns för ett år sen men som nu håller hela världen i sitt grepp. Är 2020 bara lika med Corona?
När jag satt med mina bilder från 2020 insåg jag hur mycket jag har att vara tacksam över, trots Corona-viruset, trots all frustration alla restriktioner medfört, för visst har det ställt till det för mig också, så jag menar inte att förringa detta. Men jag tror att vi mitt i det mörka och dystra lätt glömmer att vända oss om och se in i det positiva, det vi faktiskt kan tacka för.
I 1 Tessalonikerbrevet 5:18 står det: Tacka alltid Gud i allt (det står inte för allt!). Jag tänker därför kort dela med mig av saker som jag är tacksam över för 2020 och som jag med uppriktigt hjärta tackar Gud för. För mitt i allt finns det verkligen alltid något vi kan tacka Honom för…
Min pastorstjänst
Den 1 februari 2020 började jag min pastorstjänst i Äng-Esperyds Missionsförsamling. Jag har i tidigare inlägg beskrivit det och det är nog så här i backspegeln det bästa som hänt mig på många år. Här hade jag gått och trott att pastorstjänsten inte var för mig längre. Att jag på nåt sätt var slut som pastor. Så kommer detta, först som en liten fråga från Katarina, en av ”mina” föräldrar på förskolan som är med i församlingen, om inte jag kunde tänka mig att bli deras pastor på 15%. Mitt svar var nej men hon fick mina uppgifter. Så i september 2019 hörde ordförande Peter av sig… jag träffade styrelsen… provpredikade… och 1 februari gick jag så in i pastorstjänst igen. Men fokus på barnverksamheten och undervisningen i församlingen.
Gud hade lagt ett makalöst pussel i detta. Jag kände ju redan barnen och föräldrarna från förskolan och skolan. För dem var jag Linda, fröken… Jag kom inte ”uppifrån” eller ”utifrån” som den nya pastorn, utan jag var redan Linda med bygdens småbarnsfamiljer. Och mitt hjärta för Äng med omnejd och församlingen har verkligen vuxit till bristningsgränsen, och jag älskar min nya församling och jag längtar efter att få se fler börja lära känna Jesus av alla de familjer vi möter i vår verksamhet.
Släkt och vänner
Det finns vänner man träffar och så klickar man direkt. En sådan vän är Martha. Vi träffades sommaren 2019 på ett barnläger och i somras semestrade våra familjer ihop på Öland. Vilken underbar vecka det var. Så mycket prat om allt mellan himmel och jord. Jobbiga saker, härliga saker, Gud-saker och en massa mer. Även om vi bor långt ifrån varandra och inte kan träffas så mycket så är jag så glad för Martha och tackar Gud för henne!
Det blev även en underbar vecka med Mora-släkten med utflykter, gemenskap, god mat (som alltid då min svåger Emil står i köket), många skratt och mycket allvar. Sen att den store Lakrits blev rädd för min lilla Busan var nåt vi hade väldigt roligt åt.
Mina föräldrar firade i september guldbröllop. Är inte det nåt att verkligen vara tacksam över. Tänk att de stått ut med varandra i 50 år! Och att vi som barn får ha dem som föräldrar. De är inte perfekta men de är mina! Och det räcker. I oktober firade vi dem med en heldag i Linköping, alla barn, nästan alla respektive (Steph är ju tyvärr kvar på Nya Zeeland) och barnbarn. En dag med godisfabrik, Gamla Linköping och mat och så gemenskap, det viktigaste av allt.
Min bror Mårten förlovade sig, trots avståndet med sin Steph den 9 december så nu håller vi tummarna för att migrationsverket arbetar snabbt med hennes uppehållstillstånd så att vi får fira jul ihop ”in real life” nästa år!
Omberg
Jag har länge längtat efter att få vandra, mer än bara turerna i skogen här hemma och i år tog jag mod till mig. Jag och Busan gjorde Omberg på två dagar med en natt i tält. Så vacker natur, så rogivande att bara gå och gå… och så frustrerande när leden liksom försvinner. Men dessa dagar är ett minne jag bär med mig från 2020 och som gör mig både glad och tacksam.
Familjen
Vad vore jag utan min familj? Många saker som hänt i år som jag är så tacksam för då det handlar om min allra närmaste familj: Mattias, Joel och Oscar.
Mattias och jag har ”firat” 20 år som par… och 19 år som gifta. Att han finns där vid min sida kan jag aldrig vara nog tacksam över. Namnet Mattias betyder ”Guds gåva” och han är verkligen en Guds gåva till mig.
Joel kom in på flygtekniskt gymnasium och fick således flytta till Linköping. Att det löste sig så bra med hans boende och allt, även om pandemin gjorde att vi i november fick söka nytt boende vilket också löste sig mirakulöst bra, att han trivs och att det går så bra för honom gör en mamma så glad. Även om jag saknar honom mer och mer här hemma så är jag glad att han vågar följa sin dröm!
Oscar kom in på högstadiet på Prolympia trots att han bara stod som reserv först. Han har fått lämna tuffa mellanstadiet bakom sig och trivs riktigt bra i skolan igen och har till och med klarat av distansundervisningen riktigt bra.
Så tack GUD för 2020…
Tack för allt gott Du gett mig det här året.
Tack för nya lärdomar och kunskaper.
Tack för nya utmaningar och nya steg i tro.
Tack för att Du är densamme trots pandemi och inställda gudstjänster.
Tack för att Du leder även när det inte blir som jag planerat.
Tack för att Du håller allt i Dina starka händer…
Tack för människorna Du gett mig att stöta och blötas emot,
att bäras av och få bära,
människor att få lära mig utav och där jag fått gå före.
Tack för släkt och vänner, för min underbara familj och mina kollegor.
Tack för två underbara jobb som jag älskar och för hälsa.
Men framförallt:
Tack Gud för den Du är.
Tack för Din kärlek och Din trofasthet.
Tack för Ditt tålamod med lilla mig och mina frustrationer.
Tack för Din ledning och Ditt ”pussel-läggande”.
Tack för att Du älskar mig och bryr Dig om mig.
Tack Gud!
LOGOS 