Att så här djupgående studera några få versar i taget gör något med mig. Dessa gamla ord, snart 2000 år, får liv och talar till mig. Och när jag ställer mig i predikstolen är jag långt ifrån färdig i mitt eget liv. Men så måste det få vara tänker jag. Livet med Jesus är en process som vilken annan relation som helst, och jag kommer inte vara färdig förrän den dagen jag möter Honom ansikte mot ansikte i himlen. Men till dess tänker jag fortsätta tala om livet tillsammans med Jesus och låta varje dag få bli en dag ett steg närmre Honom.
Församlingen i Sardes fick en hård dom av Jesus: Det heter om dig att du lever, men du är död. På utsidan såg församlingen levande ut, men livet, den Helige Ande, var inte där. Det putsades på fasaden, men insidan höll på att ruttna.
Hur lever jag mitt liv med Jesus? Söker jag Honom för Hans egen skull eller för att se bra ut som pastor och kristen ledare? Vågar jag vara äkta även om jag emellanåt känner mig grymt oslipad? Jag har en bön att få leva ännu mer äkta och transparant. Inte söka människors bekräftelser utan Livet från den Helige Ande. Våga göra mer i det fördolda utan att få uppmärksamhet för det. Men, det är svårt. För visst är det fler än jag som emellanåt är ute efter att få bekräftelse av andra.
Uppmuntran och bekräftelse är inte fel att ge eller att ta emot, men motivet för det jag gör måste vara att göra Jesus mer synlig genom mig. Jesus först, Linda sen…
LOGOS 