”Utbränd men inte utsläckt – en resa genom psykisk ohälsa”
Jag gick aldrig in i väggen – jag körde rakt igenom den. Under tre år kämpade jag mig igenom ångest, depression och en grym hjärntrötthet. Jag är inte framme än, men idag mår jag bättre än någonsin.
Min föreläsning handlar om många mörka stunder, MEN det viktigaste av allt: DET FINNS HOPP!”
Vem vill jag vända mig till med min berättelse? Ja egentligen alla, för vi känner nog alla någon som kraschat mer eller mindre, eller så är vi där själva. Och jag skulle gärna komma och berätta i sammanhang där samtal känns naturligt, för det kan väcka många tankar eller frågor…
Men jag skulle också gärna vilja berätta min resa för er i församlingsledningar, blivande pastorer mfl. Tyvärr drabbas många anställda i våra församlingar av utmattning, och hur gör man då för att närma sig ”elefanten i rummet”. Jag kan inte ge en modell som gäller alla, men jag kan dela med mig av mina erfarenheter.
”Han gav mig titeln Låne-mamma”
Januari 2015 blev vi familjehem för första gången. En liten kille på 3,5 år kom och tog plats både i vårt hus och i våra hjärtan. Han bodde hos oss i drygt 2 år men vi finns fortfarande kvar som kontaktfamilj och han kommer till oss var tredje helg.
Han fick en dag frågan av en kompis i 5-årsgruppen vem jag var. Han såg inte att jag kommit, men kompisen såg mig och då hans mamma allt oftare började hämta honom (han flyttade långsamt hem under den här våren) så var ju frågan naturlig. Om nu den andra kvinnan var hans riktiga mamma, vem var då jag? ”Linda, hon är min låne-mamma”, svarade han och det är nog bland den finaste titeln någon gett mig.
Familjehemsfrågan har mer och mer kommit att höras i samhället. Bristen på familjehem. Bristfälliga familjehem. Brist på trygghet för barnen. Brist på stöd för de familjehem som finns med mera. Men hur ser det ut i ett familjehem? Varför blir man familjehem och hur orkar man med att ett barn flyttar hem och att sen ta sig an ett nytt?
Jag är inte socionom, jag är inte socialsekreterare eller barnhandläggare. Inte jurist eller familjerättsutbildad. Jag är en helt vanlig mamma som också får titulera mig lånemamma, idag till två killar, och jag kommer gärna och berättar hur det är. För vi behövs och vi är inga superfamiljer. Vi är lika operfekta som de flesta andra familjer men trygga och stabila för de barn som kommer från trasigare/trassligare förhållanden.
LOGOS 