En midsommarvecka utan uppkoppling – men med grym koppling Uppåt!

Jag har gjort något av det roligaste som finns: att undervisa om Jesus! Under Nyhemsveckan (Pingströrelsens stora konferens i södra Sverige) som varit nu vecka 25 har jag varit med på Barnens Nyhem som medansvarig i ”eighteleven-tältet”. Det har inneburit drama och undervisning för drygt 200 barn under 6 förmiddagar och dessutom 2 kvällssamlingar med tabernakelbön då det kommit ca 40 barn.

Årets tema för hela konferensen har varit ”Kom – Följ mig!” Ett tema som de tre vandrarna Cilla, Mårten och Linda lotsade barnen igenom, genom deras strapatser till att nå en bergstopp.

Att få spela drama för barn så här är grymt roligt. Sångarna och musikerna vi hade i vårt tält var grymt duktiga och taggade. Men det vi alla värdesätter mest från denna veckan är all den hängivenhet som barnen visar. De längtar verkligen efter mer av Jesus. På båda kvällssamlingarna och på ett av våra förmiddagsmöten gav vi en inbjudan till baren att säga sitt JA till Jesus, att göra Jesus till sin kompis. Många av de barn som kommer till en sådan här konferens har en tro på Gud, de har fått Jesus med sig hemifrån, men samtidigt kan det för vissa vara viktigt att visa på att de själva tagit beslutet att tillhöra Honom. Det är inte mammas eller pappas tro de bygger på. Inte en ledares eller kompis. De har själva valt.

Sammanlagt kom lite mer än100 barn fram till våra ”umgåsare” (hjälpledare) och berättade att de sagt sitt ja till Jesus. Så otroligt stort. Det är den vackraste syn man kan se, massor av händer sträckta och sedan en kö för att få en lapp där vi skrivit ihop lite om frälsningen, bibelord om att tro på Jesus och kort om dopet. Vi tog alltid tid att fråga dem var de kom ifrån och om deras mamma och/eller pappa också trodde på Jesus. Det kom även fram barn som berättade att de fick sin lapp förra året, och hur glada de var för det.

En av kvällarna bjöd vi även fram till förbön för de som ville ha mer av den Helige Ande i sitt liv och återigen blev det en lång kö. Denna längtan som finns hos barnen… när dör den?

Jesus sa: Bli som ett barn… och jag tror att det var just denna längtan, denna villkorslösa hängivenhet Han syftade på, och den behöver vi vuxna återerövra. Jag behöver känna just den ivern efter mer av Jesus i mitt liv. Mer av den Helige Andes kraft mitt i min vardag. Mer av tillit till Guds allmakt och kontroll. Jag behöver bli som ett barn igen.

Inte barnslig, vilket vi vuxna ofta tenderar att bli då vi ligger i våra skyttegravar och skjuter hån, fördomar och förakt mot oliktänkande. Utan barnlika – våga fråga, men också våga lita på. Våga ifrågasätta, men också kunna vila i Guds storhet och att vi aldrig riktigt kan förstå. Ge oss hän av kärlek och längtan, utan att tänka på vad andra ska tycka eller tänka. En sån förtröstan på Gud behöver jag återerövra i mitt eget liv, och jag tror inte att jag är ensam…

Så med ”uniformen” (den gröna tröjan som alla på Barnens Nyhem har) tvättad och inlagd i garderoben i väntan på nästa år, ska jag försöka smälta allt som Nyhem 2019 lärt mig. Kopplingen uppåt är betydligt viktigare än uppkopplingen!