Vi befinner oss alla i olika kontexter/sammanhang. Vi är inga isolerade öar som agerar på egen hand utan vi förhåller oss till de kontexter vi är en del av: Familj: Hur ser min familjesituation ut? Syskon, föräldrar, respektive, barn, svärföräldrar, släkt? Är det ett lugnt familjeförhållande eller splittrat? Förekommer det sjukdomar, diagnoser, problem? Allt såntFortsättFortsätt läsa ”Kontext (Sammanhang)”
Författararkiv:Linda Tornell
Epok (Tidsperiod)
Vi lever alla i ett komplext virrvarr av olika tidsperioder samtidigt. Där vår dåtid och vår framtid båda påverkar vår nutid. Dåtid Vi bär alla på en ryggsäck. Saker som vi varit med om, som har varit med och format oss till de vi är. I den ryggsäcken finns mycket positivt men också sånt somFortsättFortsätt läsa ”Epok (Tidsperiod)”
Personlighet
Vi är alla unika. Vi är alla olika. En vill ha framförhållning, en annan är mer spontan. En tredje är rakt på sak medan en fjärde gör allt för att slippa konflikter. Någon analyserar i all oändlighet medan en annan släpper det så fort ett nytt samtalsämne tar vid. Och i olika situationer uppträder viFortsättFortsätt läsa ”Personlighet”
P-E-K-A
Varför blev jag sjuk? Vad var det som gjorde att jag sprang rakt genom väggen och blev liggandes? Den frågan fick jag emellanåt och jag tycker att den är svår att besvara. Det finns i mitt fall så många komponenter att ett enkelt svar inte finns. Och jag tror att skulle du fråga 10 personerFortsättFortsätt läsa ”P-E-K-A”
Att inte längta efter sin familj – förbjudna tankar…
Det blev omvälvande dagar i Mora. Många tankar och funderingar och på väg hem skrev jag detta i dagboken den 23 maj 2016: Start:”Sitter på första tåget av 3 hemåt. Vet inte vad jag känner egentligen… Det jobbiga är att jag inte längtar hem. Jag saknar varken Mattias eller killarna. Och den vetskapen gör såFortsättFortsätt läsa ”Att inte längta efter sin familj – förbjudna tankar…”
Vad gick fel???
Tankar från min dagbok den 19 maj 2016. Jag mådde allt sämre men vågade inte ta kontakt med psykiatrin igen. Så därför beställde jag biljetter och tog tåget till släkten i Mora ihop med Busan. Där blev det dagar av många tårar, långa promenader och läkande samtal… Start:”Tankarna bara far. Vad gör jag här iFortsättFortsätt läsa ”Vad gick fel???”
Konsten att stänga en dörr…
Tankar från Facebook 26 februari 2016… Efter mötet med psykakuten några dagar tidigare ”OBS… Långt, flummigt och kanske lite svårt att hänga med. Funderar på det här med att stänga dörrar… Ja, inte fysiska dörrar då utan ta dörren som en bild för det du hoppas, vill etc… Ibland måste en dörr stängas, den varFortsättFortsätt läsa ”Konsten att stänga en dörr…”
Gud och jag…
Jag fick frågan en gång när det var som jobbigast under resan, hur min gudsrelation förändrats. Fanns den alls kvar? Svar ja… men visst såg den lite annorlunda ut. Jag tänkte nu försöka berätta om den ur mitt perspektiv. Jag har ingen generell mall för hur en relation med Gud ser ut när man brottasFortsättFortsätt läsa ”Gud och jag…”
Milstolpe 3 – Tillbaka ”hem”
Jag har alltid gått till kyrkan. Mamma och pappa tog alltid med oss barn även om det inte var söndagsskola. Minns hur vi, jag och min äldre lillebror – två år yngre än mig – kunde sitta och rita i deras kalendrar, eller leka med små flanosagor eller köra bil under bänkarna. Jag har alltidFortsättFortsätt läsa ”Milstolpe 3 – Tillbaka ”hem””
Längtan bär en människa halva vägen
Titeln är ett isländskt ordspråk och det säger så mycket. Ett annat citat: ”Längtan och hopp puttar oss mot framtiden” understryker sanningen i det första. I alla fall om jag ser till mitt eget liv och min resa. Längtan… en sån där känsla som gör att det liksom bubblar inom en. Längtar du så serFortsättFortsätt läsa ”Längtan bär en människa halva vägen”
LOGOS 